På väg hem från Skövde

2010-09-30 @ 00:35:02

Lindesberg var en viktig match, en etta i vinstkolumnen och en tvåa i poängkolumnen, nu står det inte längre noll. Minst lika viktigt var att vi tack vare segern kan börja klättra upp ur det förlorar hål som alla experter knuffat ner oss i. Nu är det inte längre 9 matcher utan vist, istället är vårt senaste resultat en seger.

Stycket ovan skrev jag på bussen på väg till Skövde. Märkte att Pujol redan hade uppdaterat under resan och pausade skrivande. Tänkte att ”ja men fan, det där stycket kan bli en bra inledning till nästa inlägg. Att vi gick in till matchen med gott självförtroende och mod. Att det inte längre är 9 förluster utan två raka segar” Det såg länge ut som att jag skulle kunna använda mig av de orden.

Efter att vår vana trogen hamnat några bollar ner i början av matchen pendlade avståndet med mellan 2-3 bollars fördel för Skövde fram till matchminut 16. Då går vi in i en riktigt bra period. 6 raka mål och helt plötsligt tack vare stort slit i försvaret och bra disciplin i anfallet ledde vi matchen med fyra mål.

Vi får efter matcherna utförlig statistik (finns att hämta på heh.nu för den som vill grotta ner sig i detaljer). Den återger inte alltid allt rättvist, siffrorna ger ofta en annan bild än den som en åskådare skulle måla upp. Hursomhelst finns det en del som alltid talar sanning. Målutvecklingen i matchen. Det här var de djupa dalarna och höga topparnas match vad gäller målfördelningen. Som jag nämnde hade vi en period där vi gör 6-0. Efter några mål åt vardera håll gör Skövde 5-0 på oss för att som mest gå ifrån till en fyra måls ledning. Efter 50 minuters spel är läget helt lika, vi har då precis gjort 4-0. 23-23 är alltså ställningen och så förblir den under 5-6 minuter innan Skövde gör 4 raka och tillslut också vinner matchen med den differensen.

 Förlust, noll poäng och en fruktansvärt tråkig bussresa hem genom ett kolsvart och kallt Sverige. Rätt många timmar att leka ”tänk om leken”. Tänk om vi bara hade gjort 23-24 istället för tvärtom. Tänk om vi hade vunnit utvisningen med 2-0 istället för 1-0. Tänk om jag hade räddat det skottet. Tänk om Dolks stenhårda skott från h9 hade gått stolpe in istället för kryssribba ut och ända upp till översta ståplats i Skövde arena. Tänk om vi hade vunnit vad mycket roligare det hade varit att skriva, då hade jag inte tyckt att allt i livet suger. För lite så känns det på en bussresa hem efter en förlust, allt är bara skit.

 Min medicin är att planera ett äckligt tungt träningspass till nästkommande dag. Det underlättar att veta att man har en plågsam timme framför sig, en bra chans att rensa huvudet. Efter förluster är smärtan min vän, lite som när tonårsflickorna skär sig själva med rakblad. Sjukt det där. Måste ta ett snack med Tingsvall tror jag. Kognitiv beteendevetenskap, Pavlovs hundar, Sigmund Freud och allt det där. Grabben ska ju faktiskt bli psykolog!

//Robin Hallberg

Kommentarer

Postat av: Leffe

Att känna smärta efter en förlust tyder på vinnarskalle och revanschlusta och aldrig, aldrig acceptera en förlust. Hoppas att alla i laget känner lika då kommer denna säsong ändå bli positiv för Bajens handbollskrigare.

Postat av: Anders, Södermalm

Jag håller med Leffe här ovan.

Jag hoppas att alla i laget mår taskigt idag.

sen är dax att börja bygga nytt självförtroende så att det är ok till nästa fight.

Ni kommer att vinna nästa, men inte med nått psykologsnack, utan med den äkta Bajenviljan.



Alla, spelare och ledare måste visa kämpatakter nu så kommer det att gå bra.

Handboll kan ni spela, det vet jag, alltså blir det till KÄMPA ända till slutsignalen.

Postat av: Robin Hallberg

Självförtroendet är tillbaka, stämningen är god och vi längtar alla till måndag!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback